Den 15:e april 2007 åkte jag och biståndsgruppen från Västerås Fria Gymnasium ned till Sarajevo, Bosnien-Hercegovina. Vi var där i drygt två veckor och fick ta del av landets kultur, glädje och sorg, dess historia, svenskarnas arbete samt mycket mer.
Jag är evigt tacksam för att jag fick åka dit, jag älskar landet och befolkningen, en bit av mitt hjärta kommer alltid finnas där. 

Varför skriver jag om det här, förutom att jag alltid får en nostalgitripp runt denna tid? Jo, jag gick in på www.sverigesradio.se och tänkte lyssna på lite musik men på startsidan dök det upp en “annons”: P3 Dokumentär : Svenskarna i Bosnienkriget. På en gång klickade jag på länken och lyssnade, det var mycket innehållsrikt och jag fick ännu mer kunskap om vad som hände på 90-talet när så många människor dog och tusentals flyktingar kom hit till Sverige.

Jag hoppas att landet fortsätter att förbättra sig och att det snart inte behövs militärer på gatorna längre. Jag vill så gärna åka tillbaka, besöka platserna vi var på och en dag ska det ske.

Peace!