Uppdatering
Wow, jag har ganska mycket att berätta, får se om jag kommer ihåg att skriva ned allt.
I tisdags var jag först till Eva, snackade som vanligt och gjorde sedan en övning där jag hamnade i ett transliknande tillsånd. Ganska coolt faktiskt, tror att det hjälpte till. Jag går ju till henne för att bota mina fobier, 500 kr per gång men smakar det så kostar det.
Sedan hämtade mamma mig och vi shoppade lite på stan. Köpte bland annat en underbart söt, stickad, svart mössa med en rosett på samt en halsduk i massor av färger (H&M).
Såg ganska snygg ut ikväll då jag var klädd i svart förutom mina vita skor och halsduken som piffade upp hela utstyrseln. Det påminner mig om att jag måste skaffa ett par riktiga vinterskor, får så himla ont i fötterna med de dojjorna jag har nu.
När jag ändå är inne på ikväll så ska jag berätta vad jag gjorde i Uppsala.
Min familjeläkare hade skickat en remiss om att jag skulle få operera magsäcken på grund av min övervikt, någonting jag velat göra jättelänge. Den remissen hamnade till slut på Överviktsenheten i Uppsala och ikväll fick jag äntligen åka dit och snacka med en läkare. Doktor Martin är supersöt och supersnygg, men jag återkommer till honom senare!
Först åkte morsan och jag buss dit, sedan tog en sköterska mitt EKG (hjärtat funkar som det ska) och mätte även hur stor min mage är (!). Sedan fick jag vänta i cirka 25 minuter vilket gjorde mig irriterad men när jag fick se vem läkaren var så förlät jag honom. Doktor Martin snackade lite med mig, ställde frågor samt klämde på min mage och lyssnade sedan på mitt hjärta. Snacka om att hjärtat bankade hårt då han stod så pass nära att jag kunde känna hans kroppsvärme! *mums* Till slut fick jag godkänt, jag kommer opereras inom 2-6 månader och det ser jag fram emot! Det här är den sista anhalten känns det som, jag klarar inte att gå ned i vikt själv och en magoperation är det hjälpmedel som jag tror har bäst resultat. Det känns lite konstigt ändå, i slutändan är jag glad över att vara tillräckligt överviktig så att jag får opereras, vem fan är glad över att vara tjock?! Jag, tydligen.
Det var allt för den här gången men jag kommer att uppdatera konstant nu när min kamp mot fettet har börjat på allvar!
/V
I tisdags var jag först till Eva, snackade som vanligt och gjorde sedan en övning där jag hamnade i ett transliknande tillsånd. Ganska coolt faktiskt, tror att det hjälpte till. Jag går ju till henne för att bota mina fobier, 500 kr per gång men smakar det så kostar det.
Sedan hämtade mamma mig och vi shoppade lite på stan. Köpte bland annat en underbart söt, stickad, svart mössa med en rosett på samt en halsduk i massor av färger (H&M).
Såg ganska snygg ut ikväll då jag var klädd i svart förutom mina vita skor och halsduken som piffade upp hela utstyrseln. Det påminner mig om att jag måste skaffa ett par riktiga vinterskor, får så himla ont i fötterna med de dojjorna jag har nu.
När jag ändå är inne på ikväll så ska jag berätta vad jag gjorde i Uppsala.
Min familjeläkare hade skickat en remiss om att jag skulle få operera magsäcken på grund av min övervikt, någonting jag velat göra jättelänge. Den remissen hamnade till slut på Överviktsenheten i Uppsala och ikväll fick jag äntligen åka dit och snacka med en läkare. Doktor Martin är supersöt och supersnygg, men jag återkommer till honom senare!
Först åkte morsan och jag buss dit, sedan tog en sköterska mitt EKG (hjärtat funkar som det ska) och mätte även hur stor min mage är (!). Sedan fick jag vänta i cirka 25 minuter vilket gjorde mig irriterad men när jag fick se vem läkaren var så förlät jag honom. Doktor Martin snackade lite med mig, ställde frågor samt klämde på min mage och lyssnade sedan på mitt hjärta. Snacka om att hjärtat bankade hårt då han stod så pass nära att jag kunde känna hans kroppsvärme! *mums* Till slut fick jag godkänt, jag kommer opereras inom 2-6 månader och det ser jag fram emot! Det här är den sista anhalten känns det som, jag klarar inte att gå ned i vikt själv och en magoperation är det hjälpmedel som jag tror har bäst resultat. Det känns lite konstigt ändå, i slutändan är jag glad över att vara tillräckligt överviktig så att jag får opereras, vem fan är glad över att vara tjock?! Jag, tydligen.
Det var allt för den här gången men jag kommer att uppdatera konstant nu när min kamp mot fettet har börjat på allvar!
/V
Kommentarer
Trackback
