Jag hade hoppats att den här månaden skulle bli bättre än den förra men vad händer? Morfar hamnar på sjukhus. Det är inte livshotande (än) och vi ska snart upp och hälsa på honom, men jag får en sådan jävla ångest när sånt här inträffar. Jag känner mig som en vallhund, försöker hålla koll på alla nära och kära så att ingen kan försvinna, det tar på krafterna att hela tiden oroa sig och jag kan inte sluta! *argh*
Älskar min familj (det inkluderar bästisarna) och jag hoppas att ni alla mår bra/snart mår bättre.

Peace!