Såg nyss på Across the Universe. Den var bra, jag älskar ju Beatles och skådisarna gjorde ganska bra ifrån sig när de sjöng alla favoritlåtarna. Men filmen fick mig att tänka, eller grubbla kanske jag ska skriva.
Världen verkade mycket enklare innan dagens moderna teknologi kom. Förut gick man och köpte skivor i en cool affär, där alla kidsen hängde efter skolan, och lyssnade på stora grammofonspelare. Nu laddar man ned och lyssnar direkt i lurarna. Förut tog det tid att resa runt i världen och den var ny, man kom inte ut så ofta - om någon gång - så allting var spännande och man möttes av nyfikna människor - man var nyfiken själv. Idag behöver inte folk vara nyfikna längre, de kan och känner till allt om allt och alla.
Jag önskar att jag kunde vara en hippie, klara mig på luften jag andas och familjen jag älskar. Men icke sa nicke, jag "behöver" en dator, en mobil, en bil och massor av andra saker *suck*. Önskar att jag kunde fylla igen tomheten som gnager i mig just nu, önskar att jag inte tar två steg bakåt hela tiden.
Känner mig smådeppig, typiskt mig. Ska kanske lyssna på Beatles, deras låtar brukar alltid lugna ned mig och låta mig komma ifrån ångesten.

Peace!