Breaking Dawn Part 1

Åh herre min skapare! Vad den filmen var bra! Jag hade höga förväntningar och blev positivt överraskad - det är lika med en BRA film. Jag kan inte gå in på detaljer, jag var kanske inte den sista som inte sett filmen (kändes som det i alla fall), och dessutom är det svårt att peka ut favoritscener då allting var så bra och välgjort. Däremot kan jag säga att vargarna var otroligt bra gjorda, de kändes verkligen äkta och scenen när Bella ska föda kändes ohyggligt verklig också. Som sagt, så jävla bra, fem månar av fem möjliga, hehe.
Pojkvännen tyckte också om filmen, han gick mest för vargarnas skull men jag tror även han blev positivt överraskad. Nu vill han se de tidigare filmerna också, jag har omvänt honom, hihi.



Fick även se trailern till Hungerspelen, o.m.g! Jag "squee-ade" mig igenom hela trailern kan jag säga, hehe. Nu har jag även köpt tvåan och trean i boktrilogin och ser fram emot både att läsa dem och se filmen (och filmerna som följer efter). Har försökt få min mamma att läsa första boken men hon vägrar, säger att det inte är något för henne. Det är synd, men hon är lite som mig vad det gäller lyckliga slut och tyvärr innebär ju Hungerspelen att det inte finns lyckliga slut för alla.

Igår firades det första advent här hemma. Innan hade jag och mamma arbetat som tokar för att få adventsstämning i huset, vi har inte ens kommit halvvägs än men alla ljusstakar är uppsatta och julfriden börjar gro i mitt hjärta, super. Mamma och Christian var här, såklart, och så kom Linda på eftermiddagen, vi tände ljus och fikade. Det var väldans mysigt. Mamma och jag har som tradition att rimma när vi tänder ljusen. Igår fick jag äran att börja och här kommer mitt första advent-rim:

“Nu det första ljus vi tänder,
jag hoppas vi är i goda händer.
Det är kul att sitta här med vänner,
fram till jul får vi ta en dag i sänder.”

Jag är stolt att jag kom på det där i alla fall och de andra verkade tycka om det.

Idag ska jag till gyn. och ta lite tester. Var förut livrädd för gynekologer och deras “stolar” men första gången då de tog cellprover så gick allting bra och nu är min skräck borta. Känner mig lite stolt faktiskt.

Peace!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0