* I onsdags kom flyttgubbarna och tog bort bäddsoffan, våra sängar och "orgeln". Det gick väldigt fort och efteråt ekade det i sovrummet/barnkammaren. Jag älskar att få slänga trasiga saker, det är befriande. Nu gäller det bara att få hit någon som kan tapetsera och lägga golv också, sedan är själva renoveringen av sovrummet/barnkammaren klar, då fattas bara möblerna och sedan kan Alex och jag flytta in dit.

* På torsdagsmorgonen var jag redigt nervös, hade tid hos familjerättsgruppen för att prata om vårdnaden för Alex samt skriva på faderskapsintyg med exet. Det var inte så farligt som jag väntat mig. Jag har fortfarande ensam vårdnad och exet får komma hit och träffa Alex utefter tider som vi bestämt gemensamt. Om inte det funkar får vi vända oss till familjerätten igen så får de hjälpa oss att komma överrens. Det är så svårt att prata med exet, vi har totalt olika åsikter och han verkar aldrig förstå mig, trots att jag använder hela mitt ordförråd så det blir säkert fler besök där borta.

* Igår (fredag) hade jag barnmorsketid klockan tolv men vid kvart i elva på förmiddagen skrämde exet livet ur mig när han helt plötsligt plingade på dörren. Han vägrade gå och jag tyckte alltihop var mycket obehagligt, jag var helt ensam hemma och ville inte bråka mera (så fort vi ska "prata" blir det tjafs och det är så ansträngande). Det blev såklart bråk och efteråt var jag mycket ledsen. Han anklagade mig för att ha varit otrogen och ifrågasatte att han är pappa till Alex. Han kallade mig även för jävla idiot och tyckte att jag var oförskämd när jag bad honom gå för att jag inte orkade höra på fler anklagelser. Till slut fick jag ur honom varför han kom hit från början. Jo, han ville ha svar på en fråga som han mycket väl hade kunnat sms till mig. Det hela var så absurt och väldigt påfrestande. Jag blev besviken också eftersom jag trodde att han lyssnat under samtalet hos familjerätten dagen innan, han bevisade klart och tydligt motsatsen. Han kommer nog aldrig ändra på sig tyvärr och det är skrämmande.
Hur som haver, jag höll på att missa tiden hos barnmorskan och när jag väl var där började jag nästan gråta. Hon tog mitt blodtryck och så lyssnade vi på Alex hjärtljud och tack och lov mådde både jag och Alex bra fysiskt. Psykiskt däremot känner jag mig väldigt stressad och orolig över hur det kommer bli när Alex är född.

* Idag (lördag) var jag och mamma till Läkarmissionen här på Bäckby och lämnade grejer. Det kändes så skönt att bli av med alla kassarna som stod på altanen. Mamma ville in i affären och titta också, jag är glad att vi gjorde det för vi fyndade lite. Jag hittade broderitråd och väv samt en söt liten ram medan mamma köpte en ställning för att hänga saftduken över när man kokar saft.
Efteråt gick vi in på pizzerian som ligger granne med Läkarmissionen, de bakar pizzor i en äkta vedugn. Vi beställde med oss en "El Greco"; salami, oliver, ost, lök, soltorkade tomater och fetaost - mycket gott! Visst är det lite dyrt (våran pizza kostade 80 kr) men eftersom jag och mamma kan dela på en pizza och ändå bli mätta så gör det inte så mycket.

Sist och minst: den här lilla snubben gjorde jag klart igår kväll. En liten baby-Yoshi med Alex initial bredvid. Tänkte sätta fast den på något fint tyg och sedan hänga den i Alex vagn, jag tror det kan bli fint.



Peace!