Våran lilla vovve har nu somnat in.



Imorse klockan åtta åkte jag och mamma till Djurdoktorn och vid halv tio var det över. Jag var aldrig med in, skulle inte ha klarat det med mina hormoner, men mamma satt hos honom till slutet.
Det känns för jävligt att vi behövde avliva honom men ingen annan ville ta hand om honom och jag kan inte både ta hand om en sådan hund samt en liten nyfödd baby, tyvärr.

Charlie var fin och mysig när han ville det men även nervös och vild. Jag tänker komma ihåg honom som en energisk liten valp som älskade bollar.

Vila i frid nu min lille farfar, reta gallfeber på morfar uppe i himlen.

Peace!