Mh...

Jag måste få skriva av mig lite, har inte varit så aktiv ute på nätet den senaste veckan men folk förstår nog varför.
Jag vill först och främst tacka alla som erbjudit mig deras stöd och tröst sedan Lollos bortgång, det betyder oerhört mycket för mig.
Nu är det emellertid så att några från gamla gymnasieklassen har fått reda på att hon dött och vissa planerar att gå på hennes begravning. Jag kan förstå att de vill säga "farväl" men det känns ändå lite krystat för mig. Ingen av dem hade någon djupare kontakt med Lollo efter skolan, hon anmärkte ofta att jag var den enda som brydde mig om henne och att de andra bara fanns där när det blåste medvind.
Varför gå på en människas begravning som man inte haft kontakt med på tre år? De flesta av dem "kände" inte ens Lollo utanför skolan och som hennes bästa vän tycker jag att jag har rätten att påpeka att det är lite hyckleri att komma NU och börja bry sig när det redan är försent.
Det är helt i sin ordning om man vill skicka en blomma till begravningen eller skriva på facebook att det som hänt är sorgligt men vart fanns den sortens kärlek när hon levde?
En del tyckte hon inte ens om och det gör ont att veta att människor som hon inte kom överrens med tänker sitta i kyrkan och vara ledsna över en person de inte ens var vän med!
Jag saknar henne oerhört mycket, hon var som min syster och vi delade både tankar och upplevelser tillsammans. Jag tänker närvara vid begravningen och säga "farväl", jag kan inte stoppa folk från att komma utan hoppas bara att de som kommer dit är där för den rätta anledningen.

Peace!

En ny skyddsängel

Min bästa vän, Lollo, dog natten till måndagen på Västerås centrallasarett av hjärtstopp. Det kom så plötsligt och jag är fortfarande chockad, det känns inte verkligt. Min kärlek och mitt stöd ger jag till Lollos familj, hon var verkligen en underbar person och jag kommer sakna henne ofantligt mycket.

Jag träffade Louice på höstterminen 2004, första året på gymnasiet. Vi blev kompisar snabbt, mycket tack vare Lollo som var så utåtriktad och framåt att hon nästan skrämde mig lite i början. Jag har aldrig träffat en sådan person och kan med all säkerhet säga att jag inte kommer träffa någon som hon i framtiden heller. Hon hade genomgått en levertransplantation 2002, den var lyckad men hon hade gått ned fruktansvärt mycket i vikt, fast utseende är inte allt, någonting vi lärde varandra tror jag.

 (Bilderna är ej i kronologisk ordning)

2005 blev vi bästa vänner under sommarlovet. Hon var alltid rolig att vara med, trots att hon mådde väldigt dåligt ibland och försvann flera dagar i sträck på grund av sin sjukdom. Hon sade vad hon tyckte och bad samtidigt om ärlighet. Det kändes skönt att veta att hon alltid fanns där om jag behövde henne, jag hoppas hon visste att samma sak gällde för henne.



2006 fyllde vi båda arton år, krogvärlden öppnade upp sig för oss. Lollo var i sitt esse när hon festade, att mingla med totala främlingar var någonting hon tyckte var kul. Hon fick dra mig ut från lägenheten i början eftersom jag inte alls kände mig bekväm men hon såg alltid till att jag mådde bra och hon gjorde ingenting som hon visste inte var okej för mig. Lollo Loca var ett smeknamn jag gav henne och vi hade roligt åt det senare. Hon var modig, visste vad hon ville och envis som en oxe! Hon tog körkort snabbt och jag var stolt över henne.



2007 tog vi studenten, båda två var lyckliga över att vi åstadkommit det, jag för att jag hatade skolan och Lollo för att hon var sjuk. Hon flyttade hemifrån och njöt av att vara oberoende, även om det ibland tärde på henne. Jag beundrade henne ännu mer och framtiden såg ljus ut.



2008 blev ett tungt år för mig, min älskade mormor dog och jag mådde extremt dåligt. Lollo fanns där för mig varje gång jag behövde henne, även när hon själv var sjuk. Levern krånglade, som den gjort tidigare, men hon bet ihop och jag hälsade på henne på sjukhuset när hon ville.



2009 kämpade Lollo mot sin sjukdom som nu vuxit till andra problemområden än bara levern. Det gick flera månader mellan våra träffar och jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag inte fanns där hela tiden.



2010 blev kort för oss tillsammans men vi hann träffas och fira våra födelsedagar. De stunderna kommer jag alltid att minnas. Jag borde ha varit mer envis som hon och sett till att vi träffats oftare men jag ville inte tvinga henne, hon tyckte inte om att jag skulle se henne så sjuk och utmärglad. Jag hade inga problem med det men som sagt, hennes envishet var större än min tyvärr.

Jag ber om ursäkt för att jag ibland var stolt och inte tog vara på dagarna vi hade tillsammans. Sedan är jag ledsen över alla saker vi planerade som vi aldrig kommer få en chans att uppleva tillsammans. Det känns ensamt och tomt, du var min bästa vän Lollo, vem ska jag nu prata med om alla minnen och upplevelser du och jag delat? Jag vet att du mår bra nu, inga mera sjukhus, ingen mer smärta. Jag ska försöka tänka positivt, skratta och skämta så som du uppskattade att jag gjorde. Jag älskar dig, jag lovar att vi kommer träffas i framtiden och då ska vi se om våra planer och gissningar har slagit in. Vi ses!



Peace!

Jag älskar kungafamiljen!

Yes, det gör jag! Jag skiter i att det kostar att ha dem, husdjur kostar också. Jag älskar våran kungafamilj och jag är stolt över att ha dem som representanter för Sverige, hellre dem än någon politiker som byts ut efter fyra år.
Så glad att Victoria gifter sig med Daniel idag, ett stort grattis!

 

Peace!

Percy Jackson och kampen om åskviggen

Har äntligen sett filmen vars titel står där uppe, orkar inte skriva om den. *pekar istället* 
Lyssnade på ljudboken redan i januari för att förbereda mig inför att se den på bio i februari men av någon anledning såg jag den aldrig då.
Boken är kanoners, skriven av Rick Riordan, och påminner om Harry Potter vad det gäller spänning, påhittighet och originalitet - älskar dem båda. Har inte lyssnat/läst de andra i Percy Jackson-serien än, finns fem böcker totalt, men nu när jag sett filmen ska jag definitivt börja med det.
Vad det gäller filmen följde den bokens händelser ganska bra, några viktiga scener - enligt mig - var borta och mycket var omarbetat för att passa på flmduken men filmen var bra, tyckte om den. Gillade skådisarna mycket, många stora namn men det var roligt att okända ungdomar spelade de tre största rollerna. 



Ska snart iväg och sjunga på bröllopet i Lundby kyrka, har nyss kört igenom låtarna, tre stycken totalt. Kommer nog gå bra.

Peace!

Snart iväg.. (uppd. 22:50)

Igår såg jag Göta Kanal 3 - Kanalkungens Hemlighet, helt okej. Jag förväntade mig att den skulle vara sämre än tvåan men de är lika bra/dåliga. Sara Sommerfeld som Tanja var helt klart den roligaste.
Idag tittade jag på Prinsessa, en underbar film. Som "storväxt" kände jag igen mig lite i hur Maja hade det, så sevärd!
*
I eftermiddag, runt 4, ska jag träffa Tove! Vi har inte setts på allt för länge och det ska bli sketans roligt. Troligen ska vi gå på bio också, jag har jättelite pengar men jag lägger dem mer än gärna på en biobiljett.


Såhär kommer man se ut nere på stan, vad tycks?

Peace!

---22:50---

Träffade inte Tove förrän 6, vi käkade på McDonald's och tittade sedan på Kommissarie Späck. Helt okej film, hade väl väntat mig lite mer men, men. Älskar Tove, hon är en rolig vän.



Vi träffade en klasskompis från gymnasiet, Natalie, på station efter bion. Hon har det bra, kul att se henne igen.
På väg hem köpte jag med mig Klick!, Hänt Bild samt Veckans NU bara för att. Fick veta lite nytt skvaller, kul.

Ska titta på film nu och sedan sova, imorn ska en del av Mikaelikören sjunga på ett bröllop-dop. Nej, inte DET bröllopet utan ett annat. *flin*

Peace+2!

Hoppas, hoppas!

Jaha, nu har jag i alla fall gjort mitt för att få träffa Twilight-stjärnorna Kristen och Taylor när de kommer hit till Sverige. Har anmält mig till två tävlingar om VIP-biljetter till evenemanget i Stockholm den 21:juni. Jag kan inte mer än hålla tummarna *håller tummarna*. Realistiskt sett så har jag ingen chans men man får väl drömma?



Peace!

Cookies!

Har gjort kakor på 12 minuter, tror du mig inte? Kolla in resultatet!
Det doftar ljuvligt i köket, ska smaka (hoppas de är goda) när de har svalnat lite. Köpte färdig kakdeg på ICA från American Cookies, jättelätt att göra med bra instruktioner (tre steg).



Ikväll är det även premiär för True Blood säsong 3! Har sett fram emot det sedan säsong 2 tog slut! Tyvärr måste jag vänta någon timme innan jag kan se det eftersom jag inte bor i USA *muttra*. Jag har läst ut bok nummer 3 av Charlaine Harris, Club Dead, och jag hoppas att den nya säsongen följer boken bättre än vad andra säsongen gjorde - blev lite besviken då. Boken var kanoners!



Peace!

En smakbit

Hittade en trevlig nyhet på ICA Maxi idag och lyckades övertala morsan att köpa den, en ny bok av Stephenie Meyer: Bree Tanners andra liv, en Ljudet av ditt hjärta-roman!
Läste ut den på två timmar och den var riktigt bra, en liten aperitif innan Eclipse-filmen, (har fortfarande inte läst Breaking Dawn men kommer göra det efter att jag sett filmen).
Tycker om Bree nu, tidigare var hon för mig bara en liten statist i tredje boken men nu tänker jag på henne med sorg och värme och kanske även lite tacksamhet.
Boken kostar 149 spänn på Maxi och innehåller några skrivfel men är man ett Twilight-fan så ska man ha boken i sin kollektion! Jag läste den på svenska men kommer säkert skaffa den på engelska senare.



Peace!

Drömmar

Igår träffade jag en gammal klasskamrat från Fryx på Lidl, Suzi. Hon jobbar där och vi snackade lite, jag är glad att det går bra för henne.
Träffade Nigar på Valborgsmässoafton, nu fattas bara Atieno så har jag sett alla mina nära polare från Fryx-tiden men jag vet inte vart hon håller hus och det är synd för jag saknar henne.
I alla fall så drömde jag om henne och några andra kompisar inatt. Det var en sjuk dröm och jag vet inte om jag kan förklara den men jag ska berätta om en "scen" i alla fall. Jag hade en mus, eller om det var en råtta, i handen och helt plötsligt blev den galen och någon sade till mig att jag var tvungen att döda den så jag krossade den i min hand. Den dog men såg fortfarande ut som en liten mus/råtta och för att inte behöva titta på den, för jag kunde inte begrava den just då, stoppade jag kroppen i en plastpåse under kudden i soffan. Efteråt åt jag någonting som hade samma storlek som musen/råttan och halvvägs igenom kom jag att tänka på det stackars djuret och jag mådde illa som bara den. Jag lade ifrån mig köttstycket, som påminde om en jättestor surimi stick för er som vet vad det är, och bestämde mig för att bli vegetarian igen.
Längre fram i drömmen skulle min körkompis Mimmi gifta sig men när hon kom tillbaka från salongen med sin brudklänning på och håret uppsatt berättade hon att hon fått bröstcancer.
Ja herregud, jag vet inte var min hjärna får alla saker ifrån!

Peace!


Junjo Romantica

Kitty lurade mig att titta på en yaoi-anime i eftermiddags och nu har jag sett det sista avsnittet av 24 stycken, jag är helt besatt! Har till och med beställt hem den första manga-volymen, laddat hem musiken och mycket mer som inte behövs skrivas ned här. Dumma Kitty, varför gjorde du såhär mot mig?

 Här är de tre kärleksparen som man får följa, märk hur en i varje förhållande ser förbannad ut medan den andre verkar glad, varför? (Kitty, när du sett alla avsnitt ska vi diskutera!)

 Min favoritkaraktär, "Nowaki"

 Kittys och mitt favoritpar *hjärta*

RSS 2.0